Badrumsgolv

Det är ofta det sista man tänker på vid renovering, men det första man märker när något går snett. Materialet under fötterna avgör inte bara estetiken utan hela rummets mikroklimat, underhållskostnad och livslängd. Valet av ett badrumsgolv är en kalkyl som sträcker sig långt bortom pris per kvadratmeter.

Varför keramik inte alltid är det självklara valet

Man går in i en butik och ser de blanka, svala plattorna. De känns solida, lätta att rengöra, eviga. Kemiskt stabila. Men i ett gammalt trähus som rör sig med säsongerna, eller i ett källarbadrum som aldrig riktigt blir varmt, kan den stela ytan bli en fälla. Fogen – speciellt om den är vit – blir en svart rand av mögelfläckar inom ett år om undergolvet andas fel. Plattorna själva kan kännas iskalla på vintern, en obehaglig överraskning för barfotabesökaren klockan sex på morgonen. Och trots all sin hårdhet, kan en tumslarvig hantverkare som inte förstår vattenavvisande membran skapa en läckande dusch vars skada inte syns förrän fuktmätaren piper i angränsande sovrum.

Kallt, hårt, och potentiellt farligt.

Vad händer under ytan?

Fuktupptagningsförmågan hos det slutliga golvbeläggningen är nästan oviktig jämfört med hur det underliggande skiktet är konstruerat. En teknisk förklaring: den kritiska punkten är ångtrycksbalansen mellan det varma, fuktiga luftlagret ovanför golvet och det kallare, ofta mindre fuktiga utrymmet under. Om ett tätt lager (som vinyl eller epoxy) läggs direkt på en betongplatta som kondenserar fukt internt, kommer vattenånga att drivas uppåt tills den når en svalare yta och kondenserar under beläggningen. Där, i mörkret, frodas mikroorganismer. Det är därför en cementbaserad utjämningsmassa med låg ånggenomsläpplighet under ett keramiskt golv kan vara lika katastrofalt som ett trägolv utan någon barriär alls. Värmebeteendet hos materialen är inte linjärt; det påverkas av tjocklek, porositet och omgivande temperatur.

Den dyraste plattan räddar inte ett dåligt fogbruk. Fogen är golvets immunförsvar.

En vanlig miss: att lägga vinylplattor direkt på gammal vinyl

Man ser det ofta i snabba förbättringsprojekt. Den gamla, slätade vinylmattan verkar vara en perfekt, jämn underlag. Varför krångla med att riva? Felet är dubbelt. För det första skapar de två släta plastskikten en potentiell glidyta; beläggningen ovanpå kan röra sig mikroskopiskt, vilket sliter ut fogarna. För det andra, och värre, fångar det mellanliggande luftfickor eller mikroskopiska fuktrester fukt som aldrig kan avdunsta. Efter ett par år börjar det lukta unket, en svag dovt av jord och nattduksblomma som kommer från golvlisten. När man sedan river, har man ofta röta eller mögel under. Misslyckandet beror på en missförstådd princip: kompatibilitet mellan material handlar inte bara om ytans utseende, utan om deras ånggenomsläpplighet och dimensionella stabilitet under varierande temperatur.

Och just det där med temperaturen.

När golvvärme blir ett problem istället för en lösning

Man installerar den för komfort, för att slippa kalla fötter, för att torka golvet snabbare. Men i en lägenhet där betongplattan är isolerad från värmen under och värmeelementen sitter på en vägg, kan golvvärmeslingorna skapa en ojämn värmekarta som stressar materialet. Träplankor kan krympa och bilda springor vid elementets sida samtidigt som de buktar lätt vid duschen. De vita fogarna i ett kalkstensgolv kan gulna av den ihållande värmen om de inte är speciellt utformade för det. En erfaren läggare mätte en gång temperaturerna på ett badrumsgolv med inline-värme: skillnaden var åtta grader mellan mitten av rummet och hörnet under handfatet. Åtta grader. Det räcker för att en akrylfog skall spricka på två år. Så installationen av golvvärme är inte en universallösning; den är en komplicerande faktor som måste ingå i den initiala planeringen av hela badrumsgolvets skiktuppbyggnad.

En justering av den tidigare idén: det är inte bara materialet, det är systemet.

Checklista före val av golv

• Känn på undergolvet med handen en fuktig morgon. Känns det kallare än väggarna? Kondensrisk.
• Kontrollera med en vattenpassare om det finns dolda lutningar – allt vatten måste rinna mot avloppet, inte mot en vägg.
• För ett befintligt golv: häll en skvätt vatten och se hur det beter sig. Sugen den upp? Står den kvar? Båda kan vara varningssignaler.
• Räkna med att lägga 20% av budgeten på fogar och underlag, inte bara på själva plattorna.
• Kom ihåg att lysdioder i golvlisten kräver en elinstallatör och tätade genomföringar – planera tidigt.

Hur rengör man en missfärgad fog mellan golvplattor?

Inte med bleach. Den vitnar tillfälligt men etsar samtidigt porerna i fogmassan, vilket gör den mjuk och mottaglig för ny smuts. Bättre är en pasta av bikarbonat och vatten, låt den verka över natten, skrubba med en gammal tandborste på morgonen. För kalk och hårdnade tvålar: en plastskrapa är ovärderlig. Men om fogen redan är porös och svart, är den enda permanenta lösningen att skära ut den och lägga ny. Det är ett tråkigt arbete, men ett som varar. En professionell sanerare jag känner gör detta regelbundet i hus med dålig ventilation – han säger att det är som att putsa kran: en grundläggande, ointressant uppgift vars utförande avgör hela intrycket av renhet.

Vad är det mest slitstarka golvet till ett barnfamiljebadrum?

Här motsäger verkligheten det förväntade. Keramisk platta med slipfast yta är bra, men när ett schampoflaska krossas mot den, kan det lämna en repa eller till och med en flisa. Gummi är mjukt, varmt och säkert, men det kan flagna vid kanterna om det skärs med en tråkig kniv. Den överraskande mästaren i slitstyrka är ofta hög kvalitet vinyl i rulle, svetsad vid skarvarna, med en tjock wear-layer. Det ger efter lite, är varmt mot fötterna, och tål vatten stående i timmar. Misstaget är att välja billig vinylplatta med klick-system; vattnet sipprar